Den senaste tiden har jag haft så mycket att göra att tiden verkligen inte räckt till. Jag skriver på böckerna och kursen, svarar på brev, pratar i telefon, bokar hotell och resor, fixar hemma mm och hela tiden får jag den där känslan av att tiden bara går snabbare och snabbare och jag hinner inte med.
Insåg att så här kan det inte fortgå - jag kommer ju att gå in i väggen - eller snarare springa in i väggen. Med andra ord dags att ta itu med saken.
Så vad var nu mitt problem? Jo, jag upplevde ju att tiden sprang ifrån mig.
Men allt är ett och världen är en spegel - dags att hämta hem kraften till mig själv - vem är det som springer ifrån mig?
Insåg snabbt att det var ju jag som sprang ifrån mig själv. Jag har för många bollar i luften nu helt enkelt.
Så därför har jag beslutat mig för att slå av på takten. I går var jag helt ledig - gjorde bara det jag kände för - samma sak idag och redan nu börjar saker och ting lugna ned sig avsevärt. Tänk bara om en vecka, då kanske jag har så mycket tid över att jag inte vet vad jag skall göra. Det vore något det.
Nu skall jag gå ut och peta in mossa mellan timmerstockarna. Inget skämt - det är faktiskt så man byggde förr - innan isoleringen fanns. Ett lagom lugnt jobb ute i vårsolen...
