Humlan

Var ute på en långpromenad i går. Jag njöt verkligen, solen sken, fåglarna kvittrade, jag kände mig så lycklig och tacksam.

Just då när jag gick där och njöt i fulla drag flög en humla fram till mig. Den flög i samma riktning och i samma takt som jag gick, vilket gjorde att den hela tiden befann sig ca 10 cm framför mitt ansikte.

Och då hände det... För en kort stund lånade humlan mig sin syn och jag såg genom dess ögon. Det var helt fantastiskt Jag såg ängarna med vårens första blommor breda ut dig framför mig. Jag såg hur fort mina (humlans) vingar rörde på sig.

När humlan sedan flög iväg kände jag hur våra sinnen gled isär igen. Med ens fylldes jag av saknad. Det var en sådan kärleksfull känsla att vara ett med humlan.Det var helt underbart så länge det varade.

Vanligtvis händer sånt´ här när jag gör trumresor. Men ibland händer det vid andra tillfällen också. Ljuvligt. Jag älskar er humlor! Tack min vän.